Kompetens är ett relationsbegrepp. En definition är: En individs (grupps) förmåga i relation till en viss uppgift eller situation.
Beroende på situationen så består en individs förmåga att lösa denna på en mängd olika faktorer:
- Kunskaper
Fakta, teorier, metoder - Färdigheter
Kunna hantera verktyg, göra, praktisera, tillämpa - Erfarenheter
Lära av framgångar eller misstag, reflektioner, möjligheter, lärt sig, förstå - Kontakter & relationer
Nät, samverkan, social förmåga, påverka, dialog, sociala relationer, synergier - Värderingar
Handla, ta ansvar, vilja, våga - Samordning
Fysisk kraft, psykisk energi, stress, vilja, uthållighet, driva, koordinera, prioritera - Ledarskap & handledning
Styra, engagera, entusiasmera, motivera, vidareutveckla, uppmuntra
Beroende på uppgift eller svårighetsgrad kan alltså en individ vara ytterst kompetent eller helt inkompetent. Detta gör att krav- och målformulering är tätt sammanknutna med begreppet kompetens. Det är också viktigt att se att olika individers tolkning av krav och mål skiljer sig åt beroende på kunskaper och erfarenheter.
En människas kunskaper och egenskaper är förutsättningar för kompetens, men de används alltid utifrån den egna förståelsen av uppgiften. Den största svårigheten i de flesta verksamheter är ofta att identifiera och definiera situationen, uppgiften eller problemet. En viktig beståndsdel i kompetens är alltså konsten att fatta rätt beslut. Att kunna spåra upp, analysera och definiera problemet är oftast mycket viktigare än att ha en lösning. För personer i ledande befattningar är denna förmåga helt avgörande.
Kompetensbegreppet innehåller flera dimensioner som kan beskrivas och förstås från olika perspektiv. Att som ovan beskriva kompetens som relativt i förhållande till en situation gör automatiskt att begreppet dels betyder olika saker beroende på vem som står för tolkningen, dels på hur situationen ser ut.
