Att prata om utbildning är oftast detsamma som att prata om inlärningsfaktorer. Att skapa förutsättningar och att nogsamt följa upp en inlärningsaktivitet är pedagogens viktigaste uppgift.
Den enskilda människan själv är den enda som kan vara aktiv på ett sådant sätt att det sker en inlärning – allt en utbildare kan göra är att skapa lämpliga yttre förutsättningar för inlärning, samt att stimulera den enskildes aktiviteter.
Man kan leda hästen till vattnet, men aldrig tvinga den att dricka
Det ekonomiska resonemanget kring utbildning är också väldigt intressant om man vill se utbildning och kompetenshöjande aktiviteter som en värdehöjande aktivitet. Att tvinga människor att genomföra utbildningar som motsatt från ovan är i fel mängd, kommer vid fel tidpunkt och är riktad mot fel målgrupp, är rent resursslöseri och helt enkelt inte kostnadseffektivt. Sådana utbildningsinsatser riskerar dessutom att ”förmörka” budskapet. Om man exempelvis syftar mot att införa nya verktyg eller processer, så kan en dålig utbildningsinsats riskera hela projektet.
Uppföljningsaktiviteter är otroligt viktiga. Det vill säga där man kontrollerar om utbildningsinsatserna har fått avsedd effekt. Utan dessa blir utbildningen ”ett skott i mörkret” och man har ingen aning om den har fått avsedd verkan eller ej. Att företag eller projekt satsar pengar i utbildningsprojekt som saknar uppföljningsmoment är en total gåta för mig. Bra designade uppföljningsaktiviteter kan dessutom motivera användare för ytterligare utveckling och synliggöra saker som tidigare varit omöjliga att se.
